Alla dessa stuprör…

Alla dessa stuprör…

Samverkan mellan den öppna fritidsverksamheten och skolan måste fungera och med ömsesidig förståelse och respekt! Studier och beprövad erfarenhet visar positiva resultat, skriver Lisa Ingestad, generalsekreterare Svenska Settlementförbundet (SSF).
Måndagen den 4 juni lyfter nyhetsmedia problemen med skolresultaten i utanförskapsområden. Att det är en oroande utveckling att allt för många unga som inte går ut skolan med fullständiga betyg. En av orsaksförklaringarna till att det är så här, tillskrivs friskolereformen och det fria skolvalet. Det är en viktig orsak till att det är allvarligt. Det innebär att elever som är mer resursstarka och eller har resursstarka föräldrar kan söka sig från sin skola i ett segregerat bostadsområde och istället få en plats i en skola med bättre förutsättningar. Det som inte kommer fram är att det redan finns goda erfarenheter, modeller och metoder hur en skola i utanförskaps område kan bli en attraktiv skola med goda resultat.

Det finns beprövade erfarenheter och forskning som visar på anmärkningsvärda effekter av en skola som att arbetar områdesbaserat och samverkan med öppen fritidsverksamhet.

Det finns redan beskrivet i Folkhälsoinstitutets Rapport 1998:41 om hälsofrämjande strategier i utsatta bostadsområden med titeln ”Låter sig skyddsänglar organiseras?”. På sid 115, med rubriken Öppna kanalerna mellan skolan – fritiden och närområdet – Community Schools visar forskaren Mahoney University of California‐Irvine på att fritidsverksamheter som engagerar och involverat ungdomar som bor i utsatta områden fungerar som ett vaccin mot destruktivt beteende. Studien betonar vikten av att involvera föräldrarna i verksamheten.

I samma rapport beskrivs Hazel School i Leicester i England som ligger i en av de socialt tyngre stadsdelarna. Arbetslösheten är hög, och trångboddhet, drogmissbruk och kriminalitet är vardag bland de boende i stadsdelen. Allt för många är också analfabeter. Hazel School är en Community School vilket innebär att de är utbildningscentrat för hela området, en mötesplats och resurs som är öppen alla dagar om året. Deras sätt att arbeta innebär att eleverna trots allt har skolresultat som ligger nära genomsnittet i hela England.

Det finns också svenska exempel på hur viktigt det är att bygga social tillit och trygghet i skolans lokaler efter skoltid. Områdesprogramet i Malmö satsade på ett Allaktivitetshus i skolans lokaler efter skoltid. Verksamheten riktade sig till de unga i skolan men också till deras föräldrar, kusiner kompisarnas föräldrar och grannar. Idag har de 85 aktiviteter i veckan efter skoltid. På Allaktivitetshuset i Lindängen är det fullt av unga, föräldrar och boende som bakar, tränar, spelar fotboll, syr, dansar, spelar instrument osv efter skoltid. När vi pratar med de som går i skolan så beskriver de att verksamheten är som sitt andra hem. Malmö beslöt att utifrån resultaten starta ett nytt Aktivitetshus i Hermodalsskolan. Samma goda resultat fick de även här. Som en ”sidoeffekt” har skolresultaten blivit betydligt bättre. Här liksom i de Community Schools som finns i världen med liknade struktur blir effekten ökade skolresultat.

Men varför är det då så svårt att få politisk förståelse för att en skola behöver samverkar med öppen fritidsverksamhet på fritidens villkor för att grundförutsättningarna ska komma på plats för ökade skolresultat? Varför underskattas den öppna fritidsverksamheten som en verksamhet för tillit och trygghet och som lägger grund för empowering och demokrati? Varför underskattas fritidsledarens grundläggande förhållningssätt att möta människor i ”ögonhöjd” vars värdegrund är baserad på mänskliga rättigheter med uppdrag demokrati?

Svaret kan ligga i den svenska modellen med starka stuprör där skolan har en alldeles egen domän!

För samverkan mellan öppen fritidsverksamhet och skola är en mycket komplicerad relation där skolan är den självklara aktören medan öppen fritidsverksamheten är den osynliggjorda aktören nationellt och allt för ofta även lokalt. Ett samarbete kräver ömsesidig respekt och förståelse.

Värst av allt – här finns bevisligen en strategi och en modell som visat sig fungera över tid och i Sverige som innebär att vi kan bryta de dåliga skolresultaten i utanförskapsområden! Men det finns politiska och strukturella hinder trots att en samverkan ger så många möjligheter. Den extra kostnad som verksamheten innebär motsvarar vad två unga människor kostar när de blir en åtgärd för socialtjänsten att hitta en placering. På årsbudgetsnivå blir det därför ingen ökad kostnad för kommunen!

Det är dags att samverka, arbeta kunskapsbaserat och att olika yrkesprofessioner möts i ögonhöjd med ömsesidig förståelse och respekt så väl lokalt som nationellt! 

2018-06-14T13:06:29+00:0014 juni 2018|